I somras fick jag en plötslig hemlängtan. Jag insåg hur värdelöst det var att alltid behöva planera och ta semester för att kunna åka hem och hälsa på sin familj. Att avståndet var på tok för långt, helt enkelt. Och det slog mig att jag vill flytta hemåt. Närmare familjen, men inte Finspång.

Därför kändes Linköping som ett självklart val, en ny och främmande stad och bara 45 minuter hem till familjen. Perfekt. Sagt och gjort. Till årsskiftet flyttar vi.

Många har sagt att det verkar riskabelt eller vågat att säga upp sig och bara flytta och det kanske ligger någonting i det. Men man måste våga chansa också. Och enligt mig är det bättre att säga upp sig när man är 24, istället för 28? Och sedan vi tog det beslutet har många stenar lättats från mina axlar och klumpen i magen är borta. Jag har inte mått så bra här nere det senaste året, därför känns det underbart.

4,5 år i Växjö fick det bli. Och att flytta hit var det bästa beslut jag någonsin gjort, för jag träffade min underbara Tobias som betyder världen för mig ♥ och jag beundrar honom för att han vågar satsa på detta med mig!

Lägenheten är uppsagd. Jag har sagt upp mig från arbetet. Träningskortet är avslutat. Det nya lägenhetskontraktet är påskrivet. Tapeterna är utvalda och tapetseraren bokad. Nu är det bara att invänta flytten!